Nyttan med mässling?

(English summary below)

Det finns de som anser att mässling och barnsjukdomar i allmänhet skulle vara nyttiga, att de ”stärker immunförsvaret”. Jag vet inte exakt vad upphovet till detta är, men det finns olika kandidater. En är den Österrikiske mystikern Rudolf Steiner som skulle ha sett det i en uppenbarelse. Det är även tänkbart att han knyckte det av en annan tyskspråkig tänkare Friedrich Nietzsche. Hursomhelst är det ett felslut, rent psykologiskt och medicinskt stämmer det inte.

Vi vet i stället att vi blir svagare av mässlingen och mera mottagliga för infektioner, under ganska lång tid. Finns det då några positiva effekter? Behöver de ens finnas?

Antagandet ”Det finns inget ont som inte har något gott med sig” är ett logiskt felslut, även det. Det finns ingen gudomlig rättvisa, även om vi ibland kan uppleva det så.
Vad finns det då för forskning som skulle stöda hypotesen om positiva effekter av mässling?

Mycket litet. Ibland hänvisar man till Parsifal-studien som visar att barn som växer upp på bondgårdar har färre allergier. Den visar även att antroposofiska barn skulle ha mindre allergier, men skillnaden där är så liten och dessutom inte konsekvent mellan olika länder att man inte kan lita på det.
Det finns även de som påstår att mässling skulle skydda mot cancer. Dessa påståenden verkar basera sig på vissa försök där man behandlat cancer med genetiskt modifierade mässlingsvirus.

Ett påstående som dyker upp ibland är följande


Källan torde vara Viera Schreibner och studien som avses är Rønne T: Measles virus infection without rash in childhood is related to disease in adult life.

Om man läser studien så ser man snabbt att det överhuvudtaget inte står något sådant. Tvärtom! Författarna konstaterar:

Measles can be controlled by large-scale vaccination, and where this is
employed successfully the frequency of non-measles associated disease should be considerably reduced.

Således, genom att vaccinera kan man minska de följdsjukdomar som orsakas av mässling. Studien behandlar situationen före vi började vaccinera och indikerar ett samband mellan de som fick mässling, utan de karakteristiska utslagen och sjukdomar senare i livet. Man spekulerar  att denna ”ofullständiga” mässling skulle kunna vara orsaken till andra sjukdomar.

Several types of evidence need to be examined before one
can accept the hypothesis that measles virus causes nonmeasles-associated

Man kan bara konstatera att Viera Schreibner återigen talat osanning. Det är tvärtom. Efter en mässlingsepidemi ser man en högre sjuklighet i flera år.


There are claims floating around that having the measles would have positive health effects and that there is a study that shows that those who had not had measles have a greater incidence of various ailments.
I am not 100% sure where this rumour started, but I think it was with Viera Schreibner. The actual study was done in 1985 by Tove Rønne at SSI in Copenhagen. Notably Schreibner et al only refer to the study as ”Ronne 1985”, presumably as the title itself would give them away: ”Measles virus infection without rash in childhood is related to disease in adult life.”
The theory put forth in the study is that measles infection and the measles virus in some cases can lead to other ailments. This would happen for those who contract measles, but never exhibit a rash. In fact the study says that vaccination will prevent this:
”Measles can be controlled by large-scale vaccination, and where this is employed successfully the frequency of non-measles associated disease should be considerably reduced.”

Suzanne Humphries and the Measles

I was alerted to a post on Facebook a few weeks ago. The post was from an American Nephrologist by the name of Suzanne Humphries. I have noted her views on vaccination before and she even graced our fair city with her presence to appear as an ”Expert witness” in a custody case involving vaccines. The case was resolved, but not to her liking, I might add. Anyway, the post said:


What strikes me as odd is that she would ask for info that is freely available. Google does a decent job of translating Romanian and relevant info on outbreaks in Europe are available on the ECDC Website.

Being the helpful person that I am, I replied and provided relevant info. The majority of the sick and deceased were indeed unvaccinated.

I checked back the next day, only to find that my post had been deteled and I had been banned from further commenting. Meanwhile others had posted pretty much the same info as I had:


Next day.. Guess what. Magnus’ post had disappeared, but there was another:


This time from a journalist in Romania. Next day that was gone as well. I then contacted Hilary and asked her to ask Suzanne. The answer I got was that Suzanne has ”helpers” that helps her moderate the discussion. By looking at other messages I get the impression that only messages that contradict Suzannes  views on vaccination are deleted. Other messages, no matter what are left as is. This fact has been noted by other posters as well:


Interestingly enough the following day Magnus’ message reappeared and Suzanne wrote a reply. No other messages were undeleted though. In the conversation between Magnus and Suzanne, I found this absolute gem:


Yes, you read that right. According to Suzanne Humphries there is no point in protecting immunocompromised persons as ”they will die anyway”. This view of humanity bothers me quite a bit. There are not ”just a few” people living ordinary lives after transplantation. In 2014, 17,107 kidney transplants took place in the US. Patients with transplants kan live long and happy lives, but will need to take medication that suppresses parts of their immune system. That makes them more suspectible to measles.

Now, I am not suggesting that these ”not so few” would be the primary reason for vaccination. Measles can be a nasty disease. Granted, most or 75-80% manage measles just fine, apart from an imparied immune system for up to three years, but about one in five will have complications that can lead to life-long squelea. Measles has always been ind will continue to be a nasty disease, until we manage to eradicate it, something that is quite doable, given the fact that the measles virus is pretty stable and has no non-human hosts.

So, in essence, you vaccinate against Measles to get protection against a disease that can cause major harm. That is why you do it. That you at the same time protect infants, the sick and people where the vaccine does not give immunity (about three in 100) is just a bonus.

Föräldrars samtycke till vaccination

På den vaccinkritiska sajten vaccin.me finns en artikel skriven av Linda Karlström, med följande rubrik:


Rubriken är dock missvisande. Där utlåtandet från Socialstyrelsen talar om ”vårdnadshavare” har Linda Karlström fått det till ”föräldrar”. Rent juridiskt är det olika saker. En förälder är alltid förälder, men en förälder behöver inte vara vårdnadshavare.

Bäst är alltid om barnets föräldrar kan komma överens om saker som rör barnet, men tyvärr är så inte fallet. I vårdnadstvister kan frågor kring barnets hälsovård, skolgång och annat bli utdragna konflikter, som inte gynnar barnet. Om rätten anser att det är i barnets bästa intresse att en förälder har ensam vårdnad så har denna förälder ensam rätt att besluta om saker som vaccination.

Så kort sagt, det som påstås på vaccin.me, ”Inget barn får vaccineras utan båda föräldrarnas tillstånd”, stämmer helt enkelt inte. Missförståndet bottnar i att man blandar ihop begreppen ”förälder” och vårdnadshavare.


Betty Wasn’t Vaccinated

In the great ”downsizing” of 2015, when we sold our house and began our ”empty nester” years, I whittled away at my book collection. Many books were given away or sold. I kept only those that I felt a strong connection to. One of the books that I kept was ”Mrs. Mike, the Story of Katherine Mary Flannigan”. I read it first in Middle School, and the story had a huge impact on me. It was the story of a New England girl who married a Canadian Mounted Policeman and ended up in the Northern Wilds of Canada. It was a tale of hardship and struggle, especially for someone who had never really known such concepts before.

What really stuck with me though, was that this young family lost all of their children in an epidemic, and like so many of that time period, ended up with a ”second family” that was to give them some relief from the sorrow of children lost. This was before Jonas Salk and Marie Curie changed the world. This was before three strong generations of Americans who knew no real suffering from preventable childhood illnesses.
One of the only pictures I have ever seen of my Aunt Betty is of her lying serenely in her coffin. Aged 3, she succumbed to pertussis, commonly known as whooping cough. My grandparents lost two of seven children by the age of three. When Betty died, my grandmother was pregnant with her 6th child. It had been 8 years since her first-born son had died at 17 months. In addition to Betty, my grandparents had a 7 year old, 5 year old and an 8 month old in their home. And Betty and my 8 month old father were sick. Perilously so. There was so much concern that my 8 month old father would die on the night of August 28, 1935 that they held a prayer vigil for him, begging God to spare him, while quietly Betty took her last breath in the other room.
A now preventable childhood disease changed many lives that night. Aunt Betty died, and the suffering for my Grandparents was almost unbearable. How could God have taken one, while the other was being so dutifully covered with prayerful intercession? The story of his triumph against death, told many times as he grew up, gave my Dad both survivor’s guilt and an obsession with being worthy of God’s choosing him. So many lives affected by a single young death. A single death multiplied hundreds of times in the community that summer.
One of the great ironies of the ”anti-vaxer” movement in the Western World has been that the people who fear vaccines for their children have no idea of the suffering of the people who lived before the relative childhood illness-free world they were raised in. They have no frame of reference for the consequences of trading one possible outcome (known, suspected and imagined vaccine side effects) for the certainty of another (life changing illness, disability and death from the preventable diseases). And unfortunately, the effects of preventible communicable or contagious illness are not isolated to a single person or family.
I truly feel for parents who believe, rightly or wrongly, that vaccines have caused their family harm. I also know that pharmaceutical companies can be greedy and are not to be trusted unquestioningly. But when I think of how many lives across entire communities are at risk (physically, emotionally and even spiritually) for each unvaccinated child who contracts measles, mumps, or pertussis, I realize these parents likely never had an Aunt Betty who they never had the chance to meet. They never had Grandparents who wistfully recounted stories of their children and neighborhoods being wiped out in the course of weeks. They never had a parent whose life was so changed by a dying sister that his gentle life of service was always tied to her passing.

L0032962 Back of female with measles
I don’t know how to console a grieving family who feels vaccines are dangerous and caused them harm. All I know is that not vaccinating those who are healthy and eligible risks a century of advances in preventable death. If we’re afraid of the vaccines, let’s work to fix that. Let’s not reverse course! We owe this to ourselves, our children and future generations.

By Danita Zanrè, published with the author’s permission.

Rapportering och underrapportering av biverkningar


Låt mig först slå fast: Det förekommer underrapportering i samband med all vård. Vad man däremot inte kan göra (vilket naturligtvis inte hindrar vissa från att göra det) är att ta gamla siffror och baserat på dessa hävda att läkare inte rapporterar in allvarliga biverkningar.

Det finns ett antal studier, bland annat från England och Italien som pekar på att benägenheten att rapportera en biverkning är direkt beroende av dess svårighetsgrad. Allvarliga biverkningar rapporterades oftare. Nedan finns en alldeles färsk studie som visar att underrapportering fortfarande är ett problem, men att allvarliga biverkningar är ovanliga. Ungefär 33 av 100 000 behövde någon typ av läkarvård.

I studien finns även en lista över biverkningarna och man ser att den absoluta majoriteten är milda och övergående.



Dvs vad som i statistiken anses om ”allvarlig” är inte samma som vad man i vardagligt tal skulle kalla allvarlig. Av de 175 rapporter som finns i studien var 3% ”allvarliga”, medan man i den officiella statistiken hade 817 rapporter, där 51% ansågs vara allvarliga. Det visar på att tröskeln för att anmäla allvarligare biverkningar är mycket lägre.

Åsknedslag farligare än mässling?

I ett inslag i Studio Ett påstår Mia Tjärnlund att risken att dödas av blixten var större än risken att dö av mässling på 1930-talet (08:50). Det stämmer dock inte. Totalt sett dog det 618 personer i mässling och 118 personer i åskslag under 1930-talet, så risken att dö av mässling var de-facto 5,23 gånger högre.


Som alla infektionssjukdomar går mässling i vågor. Antalet mässlingsdöda var 237 det år det var flest på 30-talet, och 2 då det var som minst. Medeltalet var 62 döda per år. Gissa vilket år man jämfört med döda från åsknedslag?

Just detta perfida sätt att förvränga data kan exemplifieras med följande citat:

Faktum är att 1930 var det till och med större risk att dö av ett åsknedslag än av mässling som hade en dödlighet på 0,16 per 100 000 i jämförelse med en dödlighet vid åsknedslag på 0,28 per 100 000. År 1950 var dödligheten nere på 0,07 per 100 000 och 1960 0,04 per 100 000 invånare. I USA hade man år 1960 en dödlighet på 0,24 per 100 000. År 1963 licensierades det första mässlingsvaccinet..

Nu kanske man undrar varför vaccin.me valt just åren 1930, 1950 och 1960? Jo, inget av dessa år var det någon mässlingsepidemi! 1930 är inte representativt för 30-talet på något sätt. Trots att det på 30-talet dog ungefär tio gånger fler än nu i åskslag, så dog det ändå sex gånger så många i mässling.

Inte heller 1950 var något epidemiår. Ändå dog 5 personer i mässling. Året innan dog det 35 och året efter 18.

1963 är det samma sak. Ingen mässlingsepidemi det året. Året innan dog 13 personer och genomsnittet för 60-talet var det fyra döda per år.

Mia Tjärnlund påstår vidare (08:36) att själva vaccinviruset orsakat utbrott. Det stämmer inte. Antingen hittar hon på eller så har hon, okritiskt, accepterat saker hon hittat nät hon ”läst på”

Källa: SCB: Dödsorsaker 1930 – 1959

Ordagrant säger Mia Tjärnlund följande: ”På 1930-talet, när det finns statistik, så var det större risk att dö i ett åsknedslag..”

Mässling och rotborste?

Inom antroposofin tror man att barnsjukdomar är bra för barnets ”karma” och av den orsaken så brukar man inte vaccinera barn emot mässlingen. I stället brukar man behandla med olika typer av antroposofiska preparat och ibland ganska intressanta metoder.

Tidigare hade den antropopsofiska Vidarkliniken behandlingsråd på sin webbsida där man bland annat kunde läsa att man skall ”gnugga barnets hud med borste för att mässlingsutslagen ska blomma ut över hela kroppen”. Dock inte en rotborste, utan mjuk borste, men barnmisshandel det oaktat.

Dessa råd togs senare bort efter massiv kritik från läkare och myndigheter. Dock fick följande utställning mig att dra på smilbanden:


Uppenbarligen är detta det ”kit” som Vidarkliniken erbjuder föräldrar till barn med mässling. I dokumentet ”ÄR MASSVACCINATION MOT BARNSJUKDOMAR NÖDVÄNDIG?” av  Jackie Swartz, leg läk Vidarkliniken, kan man nämligen läsa:

Jag har tacksamt tagit emot ekonomiskt bidrag från FALK-
Föreningen för antroposofisk läkekonst WELEDA AB Staffan
Gabrielsons Fond Ett stort tack till Vidarstiftelsen som
möjliggjort tryckningen.

Vi har således ett dokument som sponsrats av en tillverkare av läkemedel och av kliniken som sysslar med borstning. Är det flera än jag som ser ironin?

Är biverkningar av läkemedel verkligen den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden?

Biverkningar av läkemedel är ett problem. Rent allmänt gäller att varje ämne eller behandling som har en verkan, så har även en biverkan. Det gäller att väga nytta mot risker och maximera den positiva effekten, samtidigt som man minimerar den negativa.

Ett påstående som cirkulerar är att biverkningar av läkemedel skulle vara den tredje vanligaste dödsorsaken. Att så inte är fallet diskuteras bland annat i denna bloggpost, men om vi synar påståendet som det framförs i Peter C Gøtzsches bok: Dödliga mediciner och organiserad brottslighet : hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården så ser vi att faktaunderlaget inte riktigt stöder påståendet.


En sak som blivit känd från den här boken är ju att Götzsche hävdar att läkemedel är den tredje vanligaste dödsorsaken i USA och EU efter cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Det står i baksidestexten och flera gånger i inledningen och vidare i boken, men det dröjde faktiskt till näst sista kapitlet innan han anger några referenser för påståendet.

Problemet är att i de referenser som Götzsche anger så står det att ADR (Adverse Drug Reaction) har uppskattats till den femte vanligaste dödsorsaken på sjukhus inom EU, och den fjärde-sjätte vanligaste för dödsorsak på sjukhus i USA. De som skriver artiklarna är tydliga med att det inte går att direkt omvandla de resultaten till allmängiltiga för hela befolkningen. (Det är helt enkelt större risk att människor dör på grund av läkemedelsrelaterade orsaker när de vårdas på sjukhus, än i övriga samhället.)

När Götzsche tar siffrorna från sjukhusstudier och antar att lika stor andel av dödsfallen i övriga samhället beror på läkemedel gör han alltså ett antagande som författarna till artiklarna han skrivit inte är ok med. Götzsche redovisar siffror på ett vilseledande sätt och tar fram ”egna” beräkningar och mått för att få fram något som inte är det som forskare inom området kommer fram till. Det finns inte tillräckligt underlag för att säga att läkemedel är den tredje ledande dödsorsaken.

Götzsche redovisar statistik på ett oegentligt sätt för att gynna sin egen ståndpunkt. Det är inget ovanligt, men det är ju lustigt eftersom Götzsche kritiserar läkemedelsbolagen för just att manipulera med hjälp av statistik och redovisa siffror på ett ”insäljande” sätt och inte bara lägga fram fakta och låta folk tänka själva.

Det finns flera exempel i boken på där Götzsche faktiskt manipulerar siffror så det ska passa in i bilden han vill måla upp, men det här med att läkemedel orsakar en tredjedel av alla dödsfall i USA och EU är ju något som verkar ha fastnat hos rätt många. Och det är alltså inte en korrekt statistisk uppskattning.

Good data are available,3,4,5 and what I have made out of the various studies is that around 100 000 people die each year in the United States because of the drugs they take even though they take them correctly. Another 100 000 die because of errors, such as too high dose or use of a drug despite contraindications. A carefully done Norwegian study found that 9% of those who died in hospital died directly because of the drugs they were given, and another 9% indirectly.6 Since about one-third of deaths occur in hospitals, these percentages also correspond to about 200 000 Americans dying every year. The European Commission has estimated that adverse reactions kill about 200 000 EU citizens annually (at a cost of €79 billion),7 which is somewhat less than the two other estimates, as there are about 60% more people in the EU than in the United States. In 2010, heart disease killed 600 000 Americans, cancer 575 000, and chronic lower respiratory disease came third with 140 000 deaths.8 This means that in the United States and Europe:
drugs are the third leading cause of death after heart disease and cancer[…]

Utdrag från: Gotzsche, Peter. ”Deadly Medicines and Organised Crime”.

Referens 5 om ADR i USA:
”The overall incidence of serious ADRs was 6.7 (95% confidence interval [CI], 5.2%-8.2%) and of fatal ADRs was 0.32% (95% CI, 0.23%-0.41%) of hospitalized patients. We estimated that in 1994 overall 2 216 000 (1 721 000-2 711 000) hospitalized patients had serious ADRs and 106 000 (76 000-137 000) had fatal ADRs, making these reactions between the fourth and sixth leading cause of death.

Conclusions.—The incidence of serious and fatal ADRs in US hospitals was found to be extremely high. While our results must be viewed with circumspection because of heterogeneity among studies and small biases in the samples, these data nevertheless suggest that ADRs represent an important clinical issue.


Referens till referens 7 (om ADR i EU)
”Medicinal products contribute considerably to the health of EU citizens. They can, however, also have adverse effects. It is estimated that 5% of all hospital admissions are due to an adverse drug reaction (ADR), and that ADR is the fifth most common cause of hospital death.”


Ett tack till Jenny Ågren för researchen.


Är inte vaccin testade?

Ibland hör man påståendet att vacciner inte skulle vara testade i korrekta, dubbelblindade tester. Påståendet är felaktigt, men hur har detta missförstånd uppkommit? Men först en förklaring av vad som menas med ”dubbelblindade tester”.


Guldstandarden då man testar läkemedel är den dubbelblindade testen. Oftast använder man den engelska förkortningen ”RCT” (Random Controlled Trial). Alla moderna läkemedel har testats i denna typ av tester som innebär att man delar in försökspersonerna i två eller flera grupper, slumpmässigt och sedan ger en grupp läkemedlet och en annan grupp ett overksamt medel, så kallad Placebo. Vraken försökspersonerna eller de som observerar dessa vet vem som fått vad, därav namnet dubbelblindning. Först då försöket är klart bryts blindningen och man ser om de försökspersoner som fått det ämne man testar, har reagerat annorlunda än de som fått placebo.

Då man testade vaccinet Gardasil testade man grupper som fått vaccinet, mot grupper som fått antingen bara saltlösning eller vaccinet, minus det aktiva ämnet, dvs med adjuvanter etc. Sedan undersökte man biverkningar i dessa grupper.

Missförståndet att inga vaccin testats med RCTs kommer från det faktum att vissa gamla vaccin, som utvecklats för över 50 år sedan, inte testats lika rigoröst som moderna vaccin. Givetvis skulle man kunna göra en RCT på poliovaccin, men då kommer etiska krav in. för att göra en RCT på poliovaccin skulle man vara tvungen att utsätta en ovaccinerad grupp människor för poliosmitta. En del av dessa skulle då få polio och det är naturligtvis oacceptabelt.

Rent allmänt finns en etisk regel som säger att man inte får undanhålla försökspersoner en verksam behandling. Man får exempelvis inte undanhålla medicin från hjärtpatienter. Däremot får man ge en grupp en befintlig hjärtmedicin och en annan grupp en nyutvecklad sådan.

Men hur skall vi då veta att ”gamla” vaccin mot smittkoppor, polio, mässling etc fungerar? Jo, vi får helt enkelt ty oss till epidemiologiska data. Vi ser på de fall av polio, mässling etc som trots allt förekommer och ser sedan på de drabbades vaccinationstatus. Då ser vi ett mönster: Vid mässlingsutbrott är det alltid så att de ovaccinerade, eller de med ofullständigt skydd (som tex bara fått en dos mässlingsvaccin) som insjuknar. Vi kan även se på hur mässlingsincidensen sjönk när vi började vaccinera:


Eftersom man ser samma typ av kurva för andra sjukdomar, typ polio är det ganska rimligt att anta att vaccinet är orsaken till nedgången.


Hemmets läkarebok om vaccinmotstånd

Eftersom bland annat Vaccin.me brukar hänvisa till denna så kan det vara intressant att citera vad den säger om vaccinmotstånd. Nedanstående är från sida 74 och framåt i 1930 års upplaga.
Ofantligt mycket viktigare än behandlingen är i våra dagar förebyggande av smittkopporna. Att vi genom vaccinationen är i stånd att förhindra det epidemiska uppträdandet av smittkoppor, är genom noggrann statistik längesedan bevisat, och för den, som verkligen satt sig in häruti, är det ofattbart att ännu, till och med bland upplysta personer här och där finnas motståndare mot vaccinationen, som till och med önska upphävande av vaccinationstvånget, vilket dock visat sig så välsignelsebringande, att kopporna nu nästan fullständigt sakna betydelse såsom farsot, då de däremot förr voro en vanlig landsplåga.
Många röster höjas som sagt nuförtiden för vaccinationstvångets borttagande, men innan man skänker ett öra åt dessa, bör man noga taga reda på vad saken gäller. De flesta som ropa: ”bort med vaccinationen”, hava kanske själva verket ganska litet reda på vad vaccinationen egentligen är och vad vi med densamma vunnit.
I forna dagar voro kopporna ett verkligt mänsklighetens plågoris. Med tämligen korta mellanrum (7á 8 år) gingo svåra epidemier över landet och decimerade befolkningen. År 1784 föllo endast i Sverige ej mindre än 12,453 personer offer för sjukdomen. Då epidemien kom till Island, bortryckte den en tredjedel av öns befolkning.
År 1930 var vaccination mot smittkoppor obligatorisk i Sverige sedan år 1816. Den allmänna vaccinationen upphörde 1976 i och med att smittkoppor var utrotade.