Ger ”mobilstrålning” cancer?

woman holding smartphone standing beside white wall

Photo by Canva Studio on Pexels.com

Olika, mindre nogräknade, sajter som ”strålskyddsstiftelsen” publicerar med jämna mellanrum olika larmrapporter om att mobiltelefoner skulle orsaka cancer. Tyvärr säger verkligheten något annat:

2019-11-10_16-31-53

Underlaget till grafen är taget från socialstyrelsens statistik och här kan man inte se någon nämnvärd ökning och framförallt ingen påverkan då man började använda mobiltelefoner. Denna graf övertygar dock inte de troende, utan de presenterar då följande graf och meddelar tvärsäkert att ”den aggressiva cancern ökat”:

Nygerg.png

Inte bara det, utan cancern finns i de delar av hjärnan som man antar att påverkas mest av ”strålning”. Hur är det då?

Jo. Datat till grafen är taget från Brain Tumours: Rise in Glioblastoma Multiforme Incidence in England 1995–2015 Suggests an Adverse Environmental or Lifestyle Factor. Det finns dock några problem med den studien (förutom uppenbara intressekonflikter), nämligen att den inte stämmer överens med data från andra studier, samt att vital information lämnats bort. I detta fall trenderna för andra typer av cancer.

När man ser på ett poolat data där summan är konstant och en undergrupp stiger, medan en annan sjunker bör man alltid tänka ”diagnoskriterier”. Precis detta framhålls i en studie av Karpidis et al, 2018:

Karpidis_Glioma_Grade_2019-11-27_19-39-09

För litet djupare analys av Alasdair Philips’ artikel kan du läsa här.

Om man ser på förekomsten av aggressiv (typ IV) gliom i Sverige så ser den ut så här:

Nyberg2_2019-11-22_19-35-39

(Cancercentrum årsrapport 2018 – Åldersstandardiserad incidens av högmaligna gliom)

När således verkligheten inte motsvarar strålningsfanatikernas karta så har de dock ett ytterligare äss i rockärmen: Det är statistiken som är fel! Inte bara i Sverige, utan i alla andra länder där incidensen inte ökar. Hur statistiken kan vara rätt på de ställen där man faktiskt ser en svag ökning brukar de inte bemöda sig om att försöka förklara.

No Evidence for Increased Brain Tumour Incidence in the Swedish National Cancer Register Between Years 1980-2012

Att statistiken är fel är en tes som förfäktas av Hardell 2015, men här blir det nästan lustigt. I en Replik så förklarar Ahlbom et al hur författarna till Hardell 2015 misstagit sig och konstaterar:

Although the figures that are presented in the article may well be correct, their interpretation is grossly misleading. Already the title is misleading because the rates of brain tumor are not increasing in the Cause of Death Register. The reason for the rise of the subtype of brain and CNS tumor rates of unknown type is known and documented in the open literature. The authors actually mention themselves the close correlation between the trends of the unspecified and the malignant tumors in the Cause of Death Register, but choose to disregard it in their interpretation of data.

Igen ser man samma trend. Ingen ökning:

Ahlbom2015

Slutsats: Det finns i dagsläget ingen orsak att anse att mobiltelefoner, WiFi eller 5G skulle orsaka cancer.

Den elöverkänsliga gökungen

Artikeln uppdaterad oktober 2021

När man studerar listan över vilka handikappförbund som fått statligt stöd och hur mycket, slår man av att Elöverkänsligas förbund fått hela 1 742 128 i stöd. Det är betydligt mera än handikappförbund med medlemmar som lider av handikapp med verkliga orsaker.

250px-vfpt_image_charge_plane_horizontal-svg

Med verkliga handikapp menar jag Cystisk Fibros, Glaukom, Anorexi, Blödarsjuka, Stamning, Vuxendöva, Neurosedynskadade, Lungcancer, Narkolepsi…

Innan någon ”elallergiker” kastar sig på tangentbordet, så låt mig påpeka att jag är medveten om att många ”elallergiker” mår mycket dåligt. De har absolut besvär och lider, men deras lidande är inte orsakat av elfält. Orsakerna är andra.

Det är väldigt olyckligt att man i Sverige valt att översätta uttrycket ”Idiopathic environmental intolerance attributed to electromagnetic fields” med ”elallergi” eftersom man kan jämföra med exempelvis ”pollenallergi” och tro att sjukdomen orsakas av elfält.

Exempelvis SBU är dock väldigt tydliga:

Elöverkänslighet är dock ingen medicinsk diagnos, enligt Socialstyrelsen. Däremot anses det vara en funktionsnedsättning.

Fenomenet elallergi har undersökts ett flertal gånger och resultatet är alltid detsamma: I ett blindat test kan inte en ”elallergiker” känna av om elfälten är på eller av. Det lutar i stället åt att ”elallergi” är en form av beting. En reflex som triggas av att man ser något.Det är en psykisk sjukdom, inte en fysisk. Det är fortfarande en funktionsnedsättning och en ofta allvarlig sådan.

Således: De som lider av ”elallergi” kan få hjälp, men inte så länge bidragspengar går till ”elsanering”. Man borde i stället satsa på KBT för att verkligen hjälpa. I denna artikel diskuteras hur man framgångsrikt behandlat ”elallergi” med KBT.

Det tragiska är även att nästan två miljoner kronor tas från förbund som verkligen hjälper sina medlemmar och ges till ett förbund som bara stjälper.