Artikeln uppdaterad oktober 2021

När man studerar listan över vilka handikappförbund som fått statligt stöd och hur mycket, slår man av att Elöverkänsligas förbund fått hela 1 742 128 i stöd. Det är betydligt mera än handikappförbund med medlemmar som lider av handikapp med verkliga orsaker.

Med verkliga handikapp menar jag Cystisk Fibros, Glaukom, Anorexi, Blödarsjuka, Stamning, Vuxendöva, Neurosedynskadade, Lungcancer, Narkolepsi…

Innan någon ”elallergiker” kastar sig på tangentbordet, så låt mig påpeka att jag är medveten om att många ”elallergiker” mår mycket dåligt. De har absolut besvär och lider, men deras lidande är inte orsakat av elfält. Orsakerna är andra.

Det är väldigt olyckligt att man i Sverige valt att översätta uttrycket ”Idiopathic environmental intolerance attributed to electromagnetic fields” med ”elallergi” eftersom man kan jämföra med exempelvis ”pollenallergi” och tro att sjukdomen orsakas av elfält.

Exempelvis SBU är dock väldigt tydliga:

Elöverkänslighet är dock ingen medicinsk diagnos, enligt Socialstyrelsen. Däremot anses det vara en funktionsnedsättning.

Fenomenet elallergi har undersökts ett flertal gånger och resultatet är alltid detsamma: I ett blindat test kan inte en ”elallergiker” känna av om elfälten är på eller av. Det lutar i stället åt att ”elallergi” är en form av beting. En reflex som triggas av att man ser något.Det är en psykisk sjukdom, inte en fysisk. Det är fortfarande en funktionsnedsättning och en ofta allvarlig sådan.

Således: De som lider av ”elallergi” kan få hjälp, men inte så länge bidragspengar går till ”elsanering”. Man borde i stället satsa på KBT för att verkligen hjälpa. I denna artikel diskuteras hur man framgångsrikt behandlat ”elallergi” med KBT.

Det tragiska är även att nästan två miljoner kronor tas från förbund som verkligen hjälper sina medlemmar och ges till ett förbund som bara stjälper.